adrenalin

Jag känner mig verkligen som världens största deppo. Och jag är hela tiden på gränsen att börja tjuta. Jag är ändå tacksam för massor med saker. Att sverige är så fantastiskt t ex. Min mamma får en av världens bästa behandlingar och betalar bara 900 per år för det. Jag har fått hela forskarutbildningen betald, på statens bekostnad, tack så mycket! Jättebra barnomsorg som knappt kostar någonting, tack för det!  Gratis förlossningsvård som är helt fantastisk. En jättebra grundutbildning som kostat mig bara böcker och terminsavgifter. Ett suveränt land för en kvinna som kommer från en taskig bakgrund och beslutar sig för att börja på universitetet vid 28 års ålder. Jag är också tacksam över att jag fått lära känna min mamma på nytt. Över min familj. Över att jag har en lägenhet och tryggheten i det (förstahandskontrakt vid 31 och detta genom bostadsförmedlingen!). Över det liv jag nästan var född till men ändå lyckades ta mig bort ifrån. Att jag lever. Att jag är frisk. Att jag är älskad. Tack för mig tills vidare.