adrenalin

...var att gifta mig med min man och få vårt barn. Det sämsta jag gjort var förmodligen att börja doktorera. Typiskt mig, jag fick stående ovationer och bug och bock när jag tog grundexamen. Men räckte det, nej då. Med ett självförtroende som definitivt inte behövde sargas mer  var jag tvungen att kasta mig in i forskningsvärlden. Med människor som fostrats in i den akademiska världen och aldrig behövt ta en spänn i studielån. Som haft föräldrar som stöttat dem hela vägen, hejat på och uppmuntrat. Ha ha, som haft föräldrar punkt. Och nu sitter jag här och mår skit. Jag har tre stora glädjeämnen och två ångestar, glädjeämnena är min son, min man och mitt sommarhus. Mina ångestar är mitt doktorsarbete och min mammas cancer. Jag hoppas att när jag läser det här om ett år att jag antingen mår bättre i mitt arbete oavsett om jag är kvar eller om jag gör något annat och jag hoppas innerligt att min mamma lever och är frisk.