adrenalin

Vi åkte hem i tisdags. Gav upp. Orka smorka. Jag får lappsjuka i huset, vill ha nära till en god latte, lite shopping, mina vänner och LEKPLATSER! Barnen tröttnar faktiskt på skogspromenader och "gå ut och gunga med er" funkar inte efter tre veckor. När det enda som får dem nöjda är en tur till Astrid Lindgrens världen eller Kolmården, ja då har vi problem. Vi är inte gjorda av pengar, och ärligt, en viss mättnad skulle snart uppstå där med. Så vi far hem och då duger det fint med äventyrsparken mellan Årsta och Liljeholmen och en tur till Skånegläntan på söder blir lätt dagens höjdpunkt.

Bråkar mer än vanligt gör vi också i huset, det beror i o f s på att vi har semester och nöter på varann, men min teori är att vi blir så jävla fast. Det går inte att smita iväg ett par timmar och fika med någon eller gå på ett al-anon möte. Vi har haft fina besök och visst kan man dra iväg och gå en promenad, eller springa lite, men egentiden är så gott som obefintlig. Gå i skogen funkar inte när man vill ligga på sängen och sova middag. Om solen strålar och man kan åka och bada varenda dag får jag inte lappsjuka, men muggigt väder och trångt hus = gnat tjat och bråk. Så, äntligen känner jag mig ledig, och har dessutom semester en hel vecka till, bara jag och barnen, så ge oss lite vacker väder, snälla!