adrenalin

I vårt hushåll håller vi stenhårt på regeln sovmorgon-varannan-morgon-på-helgen. I praktiken sover den ena till tio på lördagen och den andra till tio på söndagen. Undantag ges endast i fall av sjukdom. Om en av oss väljer dra iväg tidigt på något en helgmorgon (aktivitet, utbildning, en del älskar att dra upp folk vid åtta på en lördagmorgon av någon anledning) och den andra måste gå upp samtidigt, betyder det att man avstår sin sovmorgon den helgen. Millimeterrättvisa funkar bra här. Det har naturligtvis uppstått i kölvattnet av en lång period då vi var nära att börja hata varann i ren sömnlöshet. Nä, kanske inte hata, men bittra och arga var vi.

Jag förstår inte varför inte alla anammar detta. Istället för att sitta och gnälla på fejjan om att de gått upp "fem idag igen". Ställ lite krav brudar, för det är altid alltid tjejerna som går upp lördag och söndag och sen tjurar och gnäller. Vore det så farligt med lite sömn, lite mer glädje, lite mer jämställdhet och kanske t o m lite mer sex? Som ett resultat av att man bli gladare och nökdare eller åtminstone mindre sur och missnöjd. Eller nä, det kanke är lättare att sitta och gnälla.