adrenalin

Ibland, men bara ibland tänker jag att min chef är en psykopat som har bestämt mig för att utsätta mig för en rad prövningar. Med risk att låta paranoid så har jag tänkt så allt oftare de senaste två veckorna. Han svarar aldrig på mina mail och jag måste skicka ännu ett och tjata innan det händer något. Mitt enda vapen är att posta mina tjatmail till min biträdande också. Då svarar han, paranijan växer, han gör det för att han är rädd om sitt anseende (?). Det känns jobbigt att känna att han börjat ignorera mig igen, nu när vi ska publicera helvetesprojektet.

Blir det bättre om jag kallar honom Jane istället för Jan tror ni? Eller Betty istället för Bertil? Elller Hanna istället för Hans? Eller vad han nu heter. Jag vet, inte ni, det spelar ingen roll. Jag höll nämligen precis på att posta ett mail till hans kvinnliga alter ego, det kunde ha blivit riktigt skoj.