adrenalin

Kära Magdalena Ribbing, svågern med familj har en i mina ögon märklig vana. De bjuder på barnkalas mellan 16-18 på en vardag. Vi drar då direkt från jobbet, plockar upp kidsen och vidare till dem. Vi kan inte riktigt åka hem emellan, eftersom de bor en bra bit bort, utan får snällt stanna kvar med kurrande magar och äta en bit tårta istället för middag. Barnen får så klart korv, men vi vuxna erbjuds ingenting. När vi drar är humöret verkligen i botten eftersom alla reserver är uttömda. Detta är en klassiker som upprepas gång på gång. Hur ska man få dem att förstå att vi behöver mat? Vårt yngsta barn är för litet för att bara lämnas kvar medan vi vuxna drar och äter. Tacksam för svar. Hungrig och arg tvåbarnsmamma.