adrenalin

Jag längtar hem till stan. Och inte. En del av mig vill bara vara här i det blåa huset och slappa. Men det är väl lite där skon klämmer, att det inte blir så mycket slappa helt enkelt. Om ett par år kan vi nog ligga i hängmattorna och läsa men i år liksom förra året kräver barnen så mycket stimulans. Det är bara att gilla läget och hemma blir frustrationerna på sätt och vis större men där finns det åtminstone andra barn att leka med. Det gör det inte här. De kanske finns men vi ser dem inte. Närmsta grannarna har inga barn eller barnbarn i lämplig ålder och våra kids behöver verkligen andra barn för att inte gnälla sönder oss. Det blev så tydligt när storkillens kompis var här, harmonin sänkte sig omedelbart över huset och alla utflykter blev ett äventyr i ett litet kick. Idag har de åkt och plötslogt är en promenad till hallonsnåret en orsak till bråk och det slåss bits rivs och tjafsas sinsemellan. Så jag längtar hem till stan men jag vill ha mer semester. Jag vet inte vad jag vill ha. Lite mer tid med min man. Ligga i ett bad och raka benen. Sol. Bad. En snygg bikini som inte kostar en tia, kommer från Gina Tricot och avslöjar mer än jag har lust. Solbrända ben. Glada barn. Hemmagjord glass. Sitta på en balkong/altan med maken i solnedgången och prata medan barnen faktiskt sover. Hångel. Snyggt hår. Fred på jorden. Gå på ett möte. Choklad.