adrenalin

Mamma har fått en fraktur i bäckenet igen, fast på andra sidan. Efter skiktröntgen i går ligger hon hemma och väntar på besked om en eventuell operation. Hon har så svårt att be om hjälp, "nejdå, det går, jag får hjälp". Sur och grinig av de smärtstillande också. Jag känner mig lite maktlös, det är svårt att hjälpa med en tvååring på armen. Jag borde åka dit och lämna lite lagad mat i alla fall, så att hon kan värma. Tömma lådorna och så (kattlådorna). Jag vet att hon får hjälp, de som hjälper henne mest just nu är två kompisar till min närmsta bror. Hon har alltid sett efter dem, stöttat och ställt upp och nu får hon tillbaks.