adrenalin

Jag är expert på att måla fan på väggen. Vi har haft ett konstruktivt samtal på förskolan idag, det är så skönt och känns som en sten lyfts från mina axlar. Min pojke är inte värst, peronalen har tagit åt sig av behovet av konstruktiva kommentarer och den vilda pojkgruppen är ett problem om fem barn, inte ett. Den onda spiralen ska brytas, allt ska bli bättre. Nu känns det verkligen som en lättnad. Aftonen firas då med hämtmat och tv-spel. Kan det bli bättre?