adrenalin

Efter den omskakande utskällningen på apoteket har jag haft en fantastisk dag.
Jag har känt mig oerhört lycklig och tacksam. Dels har jag haft ett par trevliga möten, jag käkade lunch med min svägerska och det var verkligen asnajs, senare på dagen gick jag förbi Muffinsfabriken och köpte helgmuffins och fick ett sånt otroligt fint bemötande där att jag blev alldeles lycklig. Sen fick jag hämta mina underbara ungar! Och jag är glad, den bittra och otrevliga kvinnan på apoteket visade mig att mitt liv är enormt bra! Jag behöver inte leva livet som hon, med en känsla av att alla är min fiende och behov att skälla ut en vilt främmande människa över något helt obegripligt för att mitt liv är skit. Mitt liv är inte skit, men hon måste ha det helt förfärligt. Kanske en vidrig chef, eller en man som super, vad vet väl jag. Hon har hursomhelst valt att leva sitt liv som ett offer och det har inte jag, åtminstone inte idag. Jag har en förmåga att grotta ner mig och tycka synd om mig själv, känna mig förfördelad och orättvist behandlad, men idag fick jag ett hum om hur illa det kan sluta om man inte slutar att vara ett offer i tid.