never shell we part

Träffade min gamla bästis igår, så underbart trevligt. Hur kunde vi inte umgås på så många år? Hon är ju världens finaste. För övrigt är jag mycket glad att höra att hon och familjen äntligen ska få flytta till större, det behövdes! Hon har bott i samma kåk sen hon var 22, mycket har hänt på de 15 åren.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback