adrenalin

Idag började min man jobba efter att varit hemma i närmare 10 månader. Gissa om det är slut på sötebrödsdagarna för min del. Idag ska jag hämta på dagis och laga mat för första gången sen i juni. Vi får väl se hur det går, ha ha. Vi kommer ha ett rullande schema, den som lämnar jobbar sent, den som hämtar börjar tidigt. Fast hur tidigt det är vet jag inte riktigt än. För mig är det rena döden att vara på jobbet klockan 8. Men för att kunna jobba hyfsat normalt borde man väl vara här innan 7. Men vem fan jobbar hyfsat normal när man doktorerar? En kollega åker hit 5:45 när han hämtar. Jag är bättre på att jobba sent, det är lugnt att jobba till 20, men där går gränsen, 11 timmar på en arbetsdag, sen är jag dränerad. Det gör jag två dagar i veckan och har gjort så sen i höstas. Jag säger ju att vi slår knut på oss för våra barn. Och för våra jobb. Finns det ett liv efter disputationen? När ska vi träffa varandra? Jag vägrar jobba helg i alla fall. Ingen avhandling i världen är värd att aldrig få vara ledig.