adrenalin

Jag är så rastlös att det kryper i kroppen. Vi åkte hem redan nio i morse för att slippa trafiken. Nu är jag så uttråkad så utrråkad. Vad jag verkligen velat göra? Ligga i sägen och läsa halva dagen. Ta ett bad. Gå ut och äta något gott. Eller åtminstone gått på en utställning. Ett och ett halvt är den åldern då man inte hinner något annat än att jaga efter. Ligga och läsa en stund funkar inte. Inte gå på utställning heller. Om man inte vill se lillfis kuta runt som en galning förstås. Men ett och ett halvt är också helt underbart, runda kinder och en liten knubbig kropp som man får pussa hur mycket man vill. Och pussar! Dreggliga smällkysar rakt på munnen. Lockig, svettig nacke och världens godaste lukt.

Min mamma kommer en gång i veckan. Hon tittar vecka efter vecka på medan jag hetsar för att laga mat med en skrikande unge kring benen. Hon brukar försöka underhålla honom, lyfta ner från bord och sånt. Jag säger att jag vill att hon kommer en kväll och sitter hos dem så att min man och jag kan gå ut och äta utan kaos en enda jäkla gemensam måltid. Ska jag ta dem en natt säger hon, eller en helg? Jag har hört att det finns mormödrar som gör det. Hon säger det med längtan i rösten. Inte lillkillen som fortfarand sover i armhålan och dricker välling på natten. Det klarar jag inte. Vi börjar med storkillen. Nästa vecka ska han förmodligen sova över själv hos lilla mormor. Min man tittar glatt på mig, då kan vi hångla redan klockan sju och inte behöva vänta till nio! Bara en sån sak!