adrenalin

Vi har genomlevt ännu en mardrömsnatt, minus kräks, plus extra vrål. Tack gode gud att man kan sova middag med den överkokta makaronen, när de flesta var ute och njöt av solskenet, låg lillkillen och jag helt utslagna och sov. Nu laddar vi för ytterligare en natt, för närvarande hostas det rätt rejält och skriks en hel del. Bara vi inte råkar i luven på varann, jag och min man, så går det rätt bra. Man går varandra på nerverna när ens hem blir till något slags fängelse där ingen riktigt trivs och igår hade vi ett riktigt härligt Norén-moment. Idag är vi dock de såtaste vänner. Och vem vet, inatt kanske hela bunten sover som stenar...eller inte.