adrenalin

Har varit tillbaks på jobbet "på riktigt" i fyra dagar och vill bara storma ut härifrån som en vrålande filifjonka med labbrocken fladdrande i hasorna. Jag hatar det här jävla stället. Jag hatar inte mina jobbarkompisar, jag gillar de flesta runtomkring mig. Men jag hatar miljön här, att vi delar åtta pers på ett kontor, att vi delar tretton pers från fyra olika grupper på gemensam utrustning, att alla vänder sig till mig för att fatta beslut, att ingenting är bättre sen jag slutade utan faktiskt är flera grader sämre. Att det inte går att utföra en uppgift utan att få tio andra uppgifter i knät. Rena upp produkt, nehej, inga provrör, gå och köpa. Väga upp saker, nehej, inga glasvaror, gå och köpa. Göra ett experiment, nehej inga magneter, inget lösningsmedel, gå och köpa. Kyla ner, nehej, inget köldbad, någon jävel har snott köldbadet ur mitt dragskåp, och gömt det på sitt labb, leta 15 minuter. Inventera säger ni, ja men sedär då fick vi en uppgift till i knät på MIG. Jag hatar att vara här, att vara doktorand är att arbeta under tidspress och instutionen snålar in på personal som hjälper oss. I våras gick farbrorn som hjälpte oss handla alla de här sakerna som jag får kuta iväg och köpa hela tiden i pension. Ingen ersättare. Den som skötte våra destillationsapparater slutade i somras och man skaffade ingen ersättare. Nu står vi här och har problem med skitiga lösningsmedel hela tiden, allt pga instutionens jävla snålhet. Ekonomin ska hållas nere till priset av vår forskartid och våra forskningsresultat. Jag försöker hålla mig lugn, men snart tar jag fanimej ett basebollträ och går bärsärkargång här.