adrenalin

Det blir mer bitterhet över jobbsituationen. Jag fick höra att man tänker flytta på mig och min kollega. Ingen ansvarig har berättat det för oss, utan det valsar runt som ett litet rykte. En flytt tar ca två veckor, under den tiden kan man inte arbeta alls. Inte riktigt vad man behöver när man känner att man inte klarar av att disputera på den tiden som finns kvar. Vem är involverad, jo mannen som ljög mig rakt upp i fejset för ett par dagar sedan. Min kollega är skitnere och känner att hon hela tiden jobbar i uppförsbacke, själv har jag kännt så så länge att jag är helt avtrubbad. Jag minns inte längre hur det var att gå till ett jobb och inte behöva vara på defensiven från det ögonblicket man kliver innanför dörren. När jag säger att jag funderar på att sluta blir kollegan helt gråtfärdig och säger att hon inte vet vad hon ska ta sig till om jag slutar. Nu vill hon att vi ska be att få stå på företaget som betalar den ena av våra tjänster. I det här ögonblicket känns det som en lysande idé.Bara att få komma bort från den djupt sjuka arbetsplatsen låter som himmelsriket. Fast jag tror att vi kan glömma det.