adrenalin

Mina helger är inte roliga. Inte mina nätter heller. Det de flesta människor ser fram emot bävar jag inför. På kvällen när jag lägger mig vet jag att jag ska böka med mina barn, göra välling, klappa i rumpan åtskilliga gånger. Det liknar tortyr att gå och lägga sig och veta att inatt ska jag bli väckt minst tre gånger, förmodligen mer. Dessutom verkar det som att ju tidigare jag går och lägger mig dessot tidigare vaknar barnen. Helgerna ser jag fram emot under veckan, men framåt söndag eftermiddag vill jag bara kräkas på hela skiten. Lillkillen gnäller och kinkar oavburtet, jag och min man är uttröttade och vill bara vila, 4.5 åringen är understimulerad och testig. Vilken jävla soppa. Jag älskar min familj och vill inte vara utan den för något i världen, men ibland undrar jag var den där energin man skulle få av barnen är någonstans. Själv har jag just nu två energivampyrer. Min man har haft en tung period och jag ska vara den starka, jo tjena.