oro
Jag trodde att jag lagt min oro åt sidan, gick på möte och allt kändes helt OK. Men när jag skulle somna kändes det som om någon satt gränsle over bröstet på mig, i höjd med axlarna, riktiga kvävningskänslor. Jag är alltså jätteorolig även om jag lyckades maskera känslorna med lugn så fanns de där ändå. Det är bättre med oro än kvävninskänslor men nu känner jag bara svårigheter att andas. Skit. Undrar hur mamma känner? Jag sa att hon skulle ringa om hon fick panik, men det skulle hon aldrig göra.
Kommentarer
Postat av: lilla ego
Hur länge måste hon vänta innan hon får träffa onkologen?
Postat av: adrenalin
Vet ej, remissen faxades iväg i måndags så nästa vecka torde vara en rimlig gissning. Jag pratade med henne nyss och hon är superorolig själv. Det är värst.
Postat av: lilla ego
Jag förstår det. Hoppas det går fort så hon får besked.
Trackback