adrenalin

Idag är det norges nationaldag. Grattis då. Lillkorven är sjuk, men natten har gått bra ändå, tack alvedon! Hoppas han inte blir värre, för han är så rosslig och med bebisar är man grymt rädd för RS-virus, hjärnhinneinflammation och feberspasmer. Storkillen var närmare tre innan jag slutade tro att han skulle dö varje gång han var sjuk. Sen börjar jag om igen. Jag kan låta beban ha feber på dagen, men på natten har jag ingen kontroll (om jag inte ska vara vaken) så då blir det febernedsättande. En av mina kompisar har alltid prisat alvedon i stolpillerform, men jag hatar att gräva ungarna i rumpan. Att sticka upp en termometer vid förstoppning tycker jag är rentutav sjukt. I mammagruppen från hell hade vi en riktigt analfixerad morsa som glatt berättade om olika metoder att få ut bajset. Urk säger jag, ge kidsen katrinplommon och päron så kommer det av sig själv, förr eller senare. Stolpiller då, det fick jag själv ibland när jag var liten, fy fan. Men till lillkorven har jag gett det flera gånger, senast i natt. De verkar så fort och han spottar ut den flyande varianten. Stolpiller it is. Fast det är jag som får ge dem, min man totalvägrar. Och inte är det trevligt.