upp och ner
Jag mår sådär. Det är svårt att ta in hela grejen med mamma. Typ, ska jag vara ledsen nu när det ändå inte går att ta ut någon sorg i förskott. Eller ska jag vara ledsen nu så att jag får en möjlighet att bearbeta saker i tid. Jag känner mig värdelös som förälder, alldeles för grinig, ointresserad och hård. Mot stora killen alltså, lillkillen är ju inte i behov av gränssättning. Jag känner verkligen "å ena sidan å andra sidan" inför jobbsituationen. Ena sekunden känns det som att "OK, det är lugnt, det gör inget" sen känner jag mig plödsligt som världens mest värdelösa människa som blir utpetad från en sån bra utbildning. Nu vill jag shoppa mig lycklig igen, ha ha. Tur att min man fyller år snart.
Kommentarer
Postat av: lilla ego
Mycket på en gång. Finns det någon som kan hjälpa dig att reda ut tankarna? Kan ju vara lite svårt att få rätsida på dem, helt på egen hand. Men jag är säker på att du är en jättebra förälder, även om du har mycket att fundera på!
Postat av: adrenalin
Jo jag har, både bra äkta man, sponsor och al-anon-grupp. Det kunde varit tusen gånger värre, det inser jag. Har svårt att vara så snäll mot mig själv som jag borde.
Trackback