gråt
Det gick som väntat. Jag får inte vara kvar till disputation. Fegisen hade inte tänkt ta upp det själv. Han vågade inte ta det i enrum heller. Väldigt kul att bli petad framför tre andra personer. Jag får bestämma själv om jag vill gå direkt eller om jag vill vara kvar och skriva klart min artikel. Åh vad snällt, jag bockar och bugar. Jag stannade inte kvar och åt lunch. Nu försöker jag komma i kontakt med min biträdande handledare. Jag har kontrakt på tretton månader till. Det som gör mig ledsen är att jag har kämpat så hårt, mått så eländigt och haft så dåligt stöd. Tack gode gud för att jag pratade med min kompis, att hon tvingade mig inse att det här var det troligaste scenariot. Att jag har alternativ. Jag har grinat i alla fall.
Kommentarer
Trackback