adrenalin

Idag tog jag mitt risiga hår, satte på mig en för tight och för kort tröja, ett par för lågt skurna byxor och flip-flops (at last). Jag målade mina tånaglar rosa sen for jag och sonen till Linda-land (sollentuna/viby) och gick på kalas. Det var ettårkalas, med en miljard vuxna och två barn till att börja med, lillplutten och ettåringen. Det kom några till sedan, men de satt i sina mammors knän och lillplutten tog ingen notis om dem. Han hade jättekul, kalaset var inhyst i ett daghem, så han skulle testa alla leksaker och grät och skrek när vi gick därifrån, och det så till den milda grad att jag var tvungen att muta med nappen. I Lindaland har alla bil, så det var obefintligt med busslinjer och massor av grus på gångvägarna och på flera ställen bara försvann trottoaren. Jag skulle aldrig i livet bo i den typen av förort. Radhusen är fula, villorna svindyra och man ser ner på folk som bor i lägenhet. Nej tack. Jag växte upp i betongförort som plötsligt berikades med radhus i massor. Då kom klasskillnaderna och föraktet. Huga huga. Nej det skulle jag vilja slippa. Det är så här också, en kille på dagis hade talat om för lillplutten att han inte bodde i hus, han bodde i lägenhet. Och vem informerar en treåring vilka som bor hur och att det finns olika värden i det? Jag svarade lillplutten att han visst bor i hus, för det är ett hus även om det är ett hyreshus.