adrenalin

Någon försökte sno vår sittvagn i morse, maken kom på en pundare med att ha dragit ut den ur sitt gömställe i porten. Jag drog upp den i lägenheten. Vi använder den sällan, men är inte redo att bli av med den ännu. Jag gick ner i källaren och det låg två filofaxer utanför källardörren. Det såg ut som någon bänt i alla källardörrar för att kunna se om det fanns något matnyttigt därinne. Vi bytte alla lås ganska nyligen så jag hoppas att dörrarna är skeva sedan tidigare. Vi har mest gamla barnkläder och sommardäcken till bilen därnere, men bara tanken på att någon skulle rota bland våra saker - blä.

En kompis till mig bodde på bottenvåningen och hade inbrott en sommar, det var så klart fruktansvärt för henne. Det hade varit hemskt att bli av med saker och konfirmationspresenter, men att han hade snott hennes strumpor - och lämnat kvar sina egna skitiga tog nästan priset! Han hade också druckit upp all deras sprit och tuppat av ett tag på deras golv, det såg de spår av.

Man kan ju undra hur mycket jäkelskap ens egna pundarföräldrar hittat på i sina dagar, men det är skönare att slippa veta. Varje gång jag får höra något försöker jag stänga av mina öron - lalalalalalala - det är inte kul, inte anekdoter utan trist och patetiskt.

Jag önskar att alla pundare slutar knarka och helst blir frälsta och hela kittet. Jag drömmer om en värld där folk inte knarkade, söp, våldtog och mördade. Och inte gjorde inbrott i vår källare heller.