adrenalin

Har återigen tappat trorn på att jag ska kunna slutföra min avhandling. Fan ska det vara så här? Bara ångest hela tiden. Borta nästan två veckor, två veckors tappat arbete och börjar undervisa om 14 dagar vilket betyder att det blir inget eget arbete på sju veckor. Samtidigt ska jag läsa kurs och skriva lic och utbilda andra människor. När jag ska hinna träffa min familj vet jag inte. Och den egna pressen, alltid denna press. Det är som en jävla avgrund som öppnar sig framför mina fötter. Jag är vårtrött och ångrar att jag började doktorera, men det finns inga jobb så om jag slutade skulle jag få stå där med karens hos a-kassan och bråk med af och allt sånt skit och det är bättre för mig att ha ett jobb även om det får mig att må skit, men gränsen är hårfin just nu.