adrenalin

Är jag inne på fel spår? Jag känner mig som Sisyfos, jag har rullat det här projektet i uppförsbacke sedan 2002. Jag känner mig helt utmattad av projektet, dränerad. Det suger all glädje ur det yrke jag valt och jag känner mig bara så värdelös. Det finns ett par ord jag läst- "en person som känner sitt värde"- som jag skulle vilja definierade mig själv. Men det är raka motsatsen, jag känner mig mer värdelös än jag egentligen behöver. Jag rannsakar mig själv om och om igen, men kanske är det är det något jag missat. Finns det något slags högre makt som pekar mig rakt i anskiktet men att jag är så insyltad i allt att jag inte kan se det? Det här som hände tidigare i veckan är bara så osannolikt, det går inte bara att kalla det otur. Omständigheterna är för extrema. Jag ska träffa chefen idag i tre sekunder och jag är så överväldigad av allt som hänt att jag är rädd att jag bara kommer börja gråta. Jag vill övertala honom att vi ska lägga allt på is tre-fyra månader så att jag får chans att få tillbaks mitt självförtroende. Under tiden vill jag göra något sdom har en chans att lyckas. Jag har en liten plan för hur det ska funka. Rapporterar i em, om jag inte har mosats under trycket. Jag är ledsen att jag bara ältar och ältar, men mitt liv i övrigt är jättefint, tyvärr har jag svårt att njuta av det för jag har alla de här problemen som överskuggar allt. Jag vill ta makten över mitt yrkesliv och inte vara ett offer för alla jävla omständigheter hela tiden.