adrenalin

Det var nog bättre än vad jag trodde att vara borta några dagar. Jag har fått tillbaks en stor del av tålamodet med lillplutten, och när jag har tålamod, ja då testar han inte så mycket. Nu har jag dock börjat få riktigt ont i svanskotan och har svårt att böja mig framåt eller gå på hård asfalt. Diska och dammsuga är också jobbigt, man böjer sig bara lite, men precis helt fel.  Jag känner mig lite halv som mamma, och tyvärr kommer det bara bli värre. Lillplutten vill sitta på golvet och leka, själv trivs jag bättre i soffan.

Flytta känns ju inte så kul, fastän det ska bli skönt när det är gjort. Vi försöker pussla så vi kan få vettig flytthjälp. Tyvärr sitter min lillebror låst på annan ort den helgen som är bäst för oss. Han är målare och har blivit snärjd att hjälpa min lätt efterblivna kusin att måla om hemma hos henne på landet. Det jobbigaste för honom är att de aldrig sett en äkta målare från stockholm, så varenda byfåne står och stirrar på honom när han försöker jobba.

Om v tar vår bil så behöver vi bara åka 50 gånger, det hinner vi ju på en månad om vi åker två vändor per dag ha ha! Det bästa är att vi inte behöver så många kartonger då eftersom vi kan packa upp direkt. Om vi var lite tätare skulle vi hyrt riktig flytthjälp, men vi är aspanka till råga på allt. Dubbla hyror och en miljon räkningar i juli, vilken härlig semester det blir...