adrenalin

Läste igenom doktorandhandboken idag och började grina. Det har varit så fruktansvärt jobbigt det senaste året och i går gjorde jag ett par slutgiltiga försök som visar att jag förmodligen måste begrava det projekt jag hålt på med i över tre år. Det är tungt. Efter att ha gråtit en stund satte jag mig att sammanfatta vad jag gjort i stora drag i ett brev till min handlledare. Så att han ska se vad vi ska prata om nästa gång vi ses. Han tar mig på allvar nu så jag är inte orolig för det samtalet. Jag vill att han ska se allt svart på vitt, varenda grej, varenda liten skitgrej som upptagit min tid. Klockan fem hade jag skrivit sex(!) kortfattade sidor och jag är inte klar...

Den tyngsta frågan är: Vad ska vara med i min avhandling om jag inte har resultat som går att publicera?  Då blir det ingen avhandling, ha ha. Tack och lov har jag såpass mycket material när jag sammanfattar det att jag ser tydligare hur min Lic ska se ut, ni vet den där jag hävdat att jag ska ha klar i slutet av mars. Så kanske det blir! Och det känns pirrigt. fil Lic. Wow. På min mammas sida har ingen ens gått på högskola så jag är värsta hjälten i min arbetarfamilj.  Så om jag utgår från de förutsättningar jag haft så har jag gjort ett mastodontarbete, jag får inte glömma det.