adrenalin

Höljd i anonymitet så tänker jag nu berätta om det jag tycker är pinsammast i mitt liv. När jag började på mitt nuvarande jobb var jag gravid i femte veckan eller något sånt. Till saken hör att när jag var gravid slutade mina tarmar i princip att funka, jag var jämt förstoppad och fes oavbrutet. Inte så där att man kunde dra iväg till toaletten och fisa lite, utan var femte minut var det akut - fisa nu eller sprängas... Jag smög runt på mitt nya jobb och släppte mig och trodde inte att någon märkte något. Det måste de ha gjort, för att jag inte märkte något berodde på att jag tappat luktsinnet. Det var egentligen riktiga mördarmökar jag gick runt och la av. Detta pågick i åtskilliga månader och på slutet hade jag havandeskapspenning så då kunde jag vara hemma och fisa istället. Hade jag inte varit ny hade jag nog kunnat säga som det var, men istället gled jag runt, ständigt omgiven av bajslukt, de måste trott att jag inte kunde torka mig ordentligt. Nu känner jag alla, men jag vet inte riktigt om jag ska ta upp det och hur skulle det gå till? I vilket samtal kan man smyga in "Apropå pruttar..." Nej det kommer nog inte gå, vi pratar inte om pruttar. Nåväl, någon gång så kommer tillfälle ges och jag ska försöka rentvå mig, eller åtminstone skingra de stinkande dimmorna kring min person. Jag har redan bestämt att jag ska berätta det hela som en anekdot trots att detta är något som är oerhört pinsamt för mig.