adrenalin

Gud vad jag gnäller när jag är gravid, jag tycker sååå synd om mig själv. Sen sitter jag här med min bebis och tänker att det var värt varenda sekund. Ironiskt. Ironiskt är också att jag fortfarande har ont i fogarna. Gick en promenad på 40 min igår, sedan linkade jag hela kvällen. Hoppas det släpper snart, jag hade ju tänkt gå på långpromenader och bara njuta av att kuna röra mig fritt, nu är det fortfarande snigeltempo och vaggande gång som gäller, ser förmodligen komiskt ut när magen är bort. Stöppeli, stöppeli.