adrenalin

Man måste ju söka på sitt namn på google, massa människor gör det så det är väl inte ens pinsamt. Söker på namnet som gift, fem träffar, samtliga relaterade till mitt jobb. Inte så spännande. När jag gör en sökning där jag tar bort min mans namn får jag 1360 träffar, kör jag bara en svensk körning blir det 354 träffar där merparten handlar om en namne med sportanknytning. Allt som handlar om mig är fortfarande knutet till mitt jobb. Utom allra sista träffen. Den leder till en hemsida där jag hittar ett över nio år gammalt mail från mig själv. I mailet beskriver jag en lördagkväll som jag tillbringat på mitt jobb, det hela är lite tramsigt skrivet som ett recept, för killen med hemsidan var kock och hade önskat sig recept från alla han kände. Men jag får hjärtklappning, för receptet handlar om en "lära känna dina kolleger"-kväll på jobbet och det är dessutom kvällen jag träffade min man för första gången.
Jag minns fortfarande det ögonblicket jag såg honom, vad han hade på sig, var han satt i rummet och att jag tänkte att han var snygg och precis min typ. Jag minns också att jag lite senare kände mig otroligt dum  när jag pratade om Nick Cave med en annan kille på avdelningen för jag kände att min blivande man satt och lyssnade och att han säkert var värsta Nick Cave experten och att jag förmodligen gjorde bort mig big time. Jag minns massor av andra saker från den kvällen men de ska jag inte dra här. Komiskt att på en död hemsida ligger kvar en fånig textrad om en kväll som utan att jag visste skulle bli början på ett nytt liv för både mig och min älskade man.

Han var förresten precis min typ, mer än jag kunde ana, och han var dessutom värsta Nick Cave experten. Dock hände det inget just den kvällen, det tog över fyra månader av trånande blickar, lockande med korta kjolar och långa luncher innan vi lyckades få till det. Nio år blir det om någon vecka, det ska vi fira!