konstiga saker
Ska gå till min hjärnskrynklare för sista gången om två veckor. Känns skumt att det snart är över. Självklart är jag en tvivlare, frågar mig själv om verktygen jag fått räcker till osv osv. Men fan, det ska bli skönt också, man kan inte gå med en krycka hela livet. Måste klara sig själv någon gång. Dessutom har jag ju en underbar, klok och stötande man, och al-anon mötena finns ju fortfarande kvar. Jag känner verkligen att jag håller på och växlar över till mötena nu, de fungerar som en mätare på vad som är friskt och vad som är sjukt..
Det har hänt mycket med mig sedan jag började i terapin, och att man har lite konstiga hang-ups kan jag nog leva med. Mina värsta nojjor har faktiskt blivit bättre. Jag kan ju äta köttfärs för guds skull! Och panikattackerna är inte lika förlamande längre. Jag har också kommit till klarhet med ett par viktiga saker samt vågar titta på min egen roll i olika situationer. Jag kan verkligen rekomendera terapi, man blir inte "fixad", men man mår bättre av att lära känna sig själv. Jag har gått i en variant som heter existensiell terapi, men jag tror att formen inte är viktigast utan att det hänger på samspelet mellan terapeut och klient.
Det har hänt mycket med mig sedan jag började i terapin, och att man har lite konstiga hang-ups kan jag nog leva med. Mina värsta nojjor har faktiskt blivit bättre. Jag kan ju äta köttfärs för guds skull! Och panikattackerna är inte lika förlamande längre. Jag har också kommit till klarhet med ett par viktiga saker samt vågar titta på min egen roll i olika situationer. Jag kan verkligen rekomendera terapi, man blir inte "fixad", men man mår bättre av att lära känna sig själv. Jag har gått i en variant som heter existensiell terapi, men jag tror att formen inte är viktigast utan att det hänger på samspelet mellan terapeut och klient.
Kommentarer
Trackback