adrenalin

Min man har blivit erbjuden att jobba utomlands en månad i sommar. Igår var det juli som var aktuellt, bra tyckte jag eftersom jag ändå har semester då och vi kan hälsa på två veckor. Två veckor som ensam mamma kanske man överlever. Idag är det ett nytt bus som heter juni, och då kommer klumpen i magen. Svårt att hälsa på, lappa ihop sommar semestrar för att vi redan tackat nej till dagis i fem veckor i juli-august och åka dit och hälsa på. Eller vara ensam mamma en hel månad? En hel månad utan min man det klarar jag inte, och då vågar jag inte ens tänka på lillplutten. Eller min man, som nästan förgås efter en natt utan oss. Då blir det nog till att hälsa på istället. Vi får se. Man ska inte ta ut något i förväg. Det är snabba ryck i den branchen och sätter ett annat projekt igång som han vänter på svar om blir det ingen utlandsresa i alla fall, så nu ska jag sluta oroa mig!