adrenalin

Förra veckan sedan skrev jag ett mail till chefen och bad att få prata med honom om min arbetssituation och vad som krävs för att den ska bli bättre.  Det har legat och pyrt länge, och jag kände mig så lättad då jag hade listat vad jag anser krävs för att det ska bli bättre. Jag jobbar helt ensam och är beroende av min väldigt frånvarande chef. Han sitter på annan ort och vi ses max sex gånger per år. Absurt egentligen. Jag förväntade mig att han skulle höra av sig ganske omgående, kanske rentav bli lite orolig, oj är det så här du har det etc etc. Men det är knäpptyst. Jag borde anta att det finns ett skäl, han är säkert utomlands eller så, men ändå ligger tankarna och gnager, har han överhuvudtaget fått mailet? Jo det måste han, jag bcc:ade ju till mig själv och fick det. Jag blir arg och ledsen av att bemötas med tystnad. Och orolig, jag vill lägga den här diskussionen/konflikten bakom mig. Det finns säkert ett vettigt skäl men det hjälper inte mig just nu.