adrenalin

Det där med att jag måste känna av om jag har folks godkännande, det är något som är allerstädes närvarande i mitt liv. Jag jobbar på att bryta det, men det är svårt. Hur som helst har jag gjort en del fula avslut genom åren, kompisar som jag bara dumpat för att det inte passar mig eller efter en konflikt som jag själv varit med att skapa. Nu vid en mer mogen ålder känns det dags att knyta ihop säcken och om inte ta upp kontakten för gott, åtminstone få avsluta lite snyggare. Imorgon ska jag träffa en kille jag inte sett på tio år, och det var skönt att det var han som tog kontakt. Någon gång ska det väl löna sig att få två träffar på Google samt ha behållt sitt flicknamn i ett slags "jag är självständig fastän jag är gift och har två efternamn". Fast det ena är bara ett mellan namn (flicknamnet) och det är ändå  makens namn som är det "riktiga". Mera om äktenskap och namnbyten kommer lite senare. Nu ser jag mest fram emot att få umgås lite med killkompisen och träffa hans barn och så, samt visa upp min egen stolthet 2,5 år.