adrenalin

När min mamma slutade dricka fick jag oerhört mycket ångest. Jag bara grät i flera månader och hade panik från och till. Jag borde varit glad kan man tro, men istället kom all sorg och smärta som jag lyckats hålla tillbaks i så många år. Mamma gick ett AA (anonyma alkoholister) program som har varit jävligt effktivt, men jag mådde ändå inte bra. Snacka om att hela familjestrukturen skakades i sina grundvalar, även om det var till det bättre.Efter flera månader i detta tillstånd lyckades jag tvinga mig iväg på ett al-anon möte. Först var jag absolut livrädd, jag tyckte att deltagarna var knäppa och påklistrat lyckliga men något fick mig att gå tillbaks. Det var tur för det blev en vändpunkt för mig. I al-anon mötte jag för första gången människor som hade haft det som jag, detta innebar förståelse och medkänsla. Det häftiga med al-anon (som är direkt kopplat till anonyma alkoholister) är att det är anonymt, ideelt, och precis vad du själv gör det till.  Jag lämnar länken till höger.