adrenalin

Vuxet barn skriver idag om ett möte med sin mamma, jag känner igen mig något oerhört.
Min morsa har aldrig blivt vuxen och under mina tonår var jag mer mamma åt henne än hon åt mig. Jag kunde aldrig anförtro mig åt henne men hon berättade allt för mig, saker som jag absolut inte ville veta och sex och droger och gud vet allt.

Jag kämpar fortfarande med att sätta gränser för henne och det är så jävla svårt, jag vill ju ha henne i min närhet, och jag tror någonstans innerst inne att om jag ryter till så ska hon överge mig igen (för det har hon rent fysiskt gjort i nästan åtta år).

Så när jag läser Vuxet barn idag så är det som att läsa om sig själv, det är bara för mycket. En mamma borde veta var gränsen går, vad man berättar för sina barn och vad man spar till sina väninnor, men alla mammor är inte vuxna. Inte min i alla fall. Fast jag älskar henne ändå - min femtiofyraåriga elvaåring.