adrenalin - konstigt

Kategorier

Droger mm Film P? tjocken Semlor allmänt avslut barn bostadsfrågan bröd cancer familj irritation jobb katter kärlek ledig läsning mat mindre ångest musik ofrivilliga mobilbilder politik privat saker att inte glömma shopping sjuk smink och sånt sömn tv vänskap

Arkiv

Juni 2012 Mars 2012 Februari 2012 Januari 2012 December 2011 November 2011 Oktober 2011 September 2011 Augusti 2011 Juli 2011 Juni 2011 Maj 2011 April 2011 Mars 2011 Februari 2011 Januari 2011 December 2010 November 2010 Oktober 2010 September 2010 Augusti 2010 Juli 2010 Juni 2010 Maj 2010 April 2010 Mars 2010 Februari 2010 Januari 2010 December 2009 November 2009 Oktober 2009 September 2009 Augusti 2009 Juli 2009 Juni 2009 Maj 2009 April 2009 Mars 2009 Februari 2009 Januari 2009 December 2008 November 2008 Oktober 2008 September 2008 Augusti 2008 Juli 2008 Juni 2008 Maj 2008 April 2008 Mars 2008 Februari 2008 Januari 2008 December 2007 November 2007 Oktober 2007 September 2007 Augusti 2007 Juli 2007 Juni 2007 Maj 2007 April 2007 Mars 2007 Februari 2007 Januari 2007 December 2006 November 2006 Oktober 2006 September 2006 Augusti 2006 Juli 2006 Juni 2006 Maj 2006 April 2006 Mars 2006 Februari 2006 Januari 2006 December 2005 November 2005 Oktober 2005 September 2005

Om mig

Blogg.se

adrenalin

allmänt

konstigt

27 maj 2010

Jag drömde om henne i natt, hon låg i sjuksängen på ASIH, men hon var redig och kunde prata. Hon levde och ingen var ledsen. I det vakna har jag nog varit i någon slags chock. Vi har styrt upp mycket med praktiska saker, jag är glad att vi är tre, det måste vara för djävligt att göra allt ensam. Att plocka i hennes lägenhet känns bättre än jag trodde, terapeutiskt på något sätt. Men jag har inte fattat att hon är borta. När begravningen var beställd tänkte jag att jag måste ringa till mamma och berätta. Vi pratade ju i telefon varannan dag och det som drev mig till vansinne, att hon ringde och pratade oändligt länge, kommer jag sakna mest. Härom kvällen slog det mig, jag vill verkligen inte att hon ska vara död. Då kunde jag gråta ordentligt. Jag är glad över all empati jag mötts av överallt, jag trodde folk hade svårt att beklaga sorgen, svårt att tala om döden, men det är helt tvärtom, folk är fantastiska, fina och ömsinta!

Yvonne

När jag plockade ur min mammas lägenhet så "låtsades" jag att hon bara var bortrest. Det var lättast för mig just då. Och drömmar, ja. Det har det blivit en hel del...Kram på dig!

adrenalin

Bara en dröm so far, men jag har varit rejält jagad av läskiga människor i ett par, snudd på mardrömmar.