adrenalin - mamma

Kategorier

Droger mm Film P? tjocken Semlor allmänt avslut barn bostadsfrågan bröd cancer familj irritation jobb katter kärlek ledig läsning mat mindre ångest musik ofrivilliga mobilbilder politik privat saker att inte glömma shopping sjuk smink och sånt sömn tv vänskap

Arkiv

Juni 2012 Mars 2012 Februari 2012 Januari 2012 December 2011 November 2011 Oktober 2011 September 2011 Augusti 2011 Juli 2011 Juni 2011 Maj 2011 April 2011 Mars 2011 Februari 2011 Januari 2011 December 2010 November 2010 Oktober 2010 September 2010 Augusti 2010 Juli 2010 Juni 2010 Maj 2010 April 2010 Mars 2010 Februari 2010 Januari 2010 December 2009 November 2009 Oktober 2009 September 2009 Augusti 2009 Juli 2009 Juni 2009 Maj 2009 April 2009 Mars 2009 Februari 2009 Januari 2009 December 2008 November 2008 Oktober 2008 September 2008 Augusti 2008 Juli 2008 Juni 2008 Maj 2008 April 2008 Mars 2008 Februari 2008 Januari 2008 December 2007 November 2007 Oktober 2007 September 2007 Augusti 2007 Juli 2007 Juni 2007 Maj 2007 April 2007 Mars 2007 Februari 2007 Januari 2007 December 2006 November 2006 Oktober 2006 September 2006 Augusti 2006 Juli 2006 Juni 2006 Maj 2006 April 2006 Mars 2006 Februari 2006 Januari 2006 December 2005 November 2005 Oktober 2005 September 2005

Om mig

Blogg.se

mamma

30 april 2010

Mamma är sämre, hon har legat på en palliativ avdelning sen i slutet av mars, och till en början trodde hon att hon skulle kunna åka hem. Det blir nog inte så. Senaste veckan har hon blivit avsevärt sämre, har dålig koll på sina pengar, sjukintyg, läkarbesök och sånt. Hon har mer ont och sover mycket, kanske mest pga morfinet, men det känns inte direkt hoppfullt. Jag har nog trott att det är ett halvår kvar, min ena bror tror att det rör sig om ett par veckor och idag kändes det som om hans prognos stämer bättre än min. Alla barnen åkte dit och tittade på när hon mest låg och sov, svullen i ansiktet och gulblek och utan ett hår på huvudet. En liten tant i en ful säng. Nu är hon precis där hon inte ville vara, oförmögen att gå på toaletten själv, med kateter, blöja och helt väck. Det är väldigt smärtsamt. Jag är glad för mina år på servicehus och som personlig assistent åt en helförlamad man. Jag har bytt tusen kateterpåsar, ännu fler blöjor, lyft upp skruttiga männsikor i hissanordningar och vänt 100-kilos bjässar helt själv. Jag duschat, badat och rullat fjuniga huvuden på yttepytte tunna papiljotter. Jag kan helt släppa taget till människorna som tar hand om henne nu, de kan bäst och de vet bäst och jag kan koncentrera mig på att titta på henne. Fast hon sover mest. Nu kan det lika gärna få gå fort.

Yvonne

Mina tankar går till dig! Känner igen det där...systeryster låg på palliativa en månad..fast hon var inte väck precis, mest omtöcknad av medicin. Fast personalen var, som du säger, helt underbar! Kramar!!

Anna

Ajaj vad jobbigt, för er alla. Det känns på tok för tidigt att se sina föräldrar tyna bort. Massor med kramar.

adrenalin

Nu har vi i alla fall fått beskedet om att det tar runt en vecka och uppmaningen att vara där dygnet runt. Tungt men lättare än att inte veta alls. Tack för kramar och fina ord. Kram

ak

Åh.

Kramar till dig och de dina.

Rebecka

KRAM.