adrenalin

Det perfekta brödet åt jag i Rom 1991, efter en slitig tågluff i oktober landade jag och bästisen hos en asrik familj där dottern hade dejtat bästisens kusin. Vi fick en egen liten lägenhet på taket. Allt var hunky dory förrutom att hon var rik som ett troll och vi mörkade att vi var panka. Vid ett tillfälle köpte vi utsvultna själar en bit bröd för våra sista pengar i ett bageri i centrala Rom som i stort sett var ett hål i väggen. Mycket olja, mycket salt och två magra brudar från sverige var plötsligt i himmelriket. 18 år senare är vi fortfarande överens, det var det godaste brödet någon av oss smakat. Jag har bakat hela mitt vuxna liv utan att kunna återskapa det. Inte ens i närheten. I sverige har jag aldrig hittat något liknande. I min fantasi åker jag ofta tillbaks till Rom, tillbaks till gatan (minns jag ens var det var) och letar upp hålet i väggen för att på nytt få uppleva smaken av det perfekta brödet.