adrenalin

Min man blir spattig när hans föräldrar dräller in 90 minuter försenade, sen håller det konstiga humöret i sig i exakt nio timmar, genom pulkåkande, julklappsutdelande, kalkongrillande, puddingätande, tills de avlägsnar sig igen. Nu är han som folk igen. Skönt. Jag vet vad det beror på, men jag blir som på nålar av att se honom så spänd och fräser åt honom alldeles för mycket. Sen skäms jag för att jag inte kan vara mer överseende. Barnen hade roligt i alla fall. Och maten var god som fan. Julen har varit mest bra om man bortser från att vi lyckades få två spikmattor, hemskt oönskade saker. Vill någon ha en? Oöppnad i påse. Skickar var som helst. Bjussar på portot.