adrenalin

Jag tror min man och jag är i jävelbehov av vuxentid. Det ideala vore att lämna bort kidsen och ta in på hotell, med tillhörande spa-anläggning och vita hårdmanglade lakan, fluffiga handdukar och ett massagebadkar. Titta varann djupt i ögonen och hålla handen på promenad. Kärleken finns, men det märks att vi sällan gör något roligt ihop. Det är ett visst antal jobbkvällar inbokade på vardagarna, på helgen pusslar vi med sömn, storhandling, tvätt, kalas och annat som ska hinnas med. Sen tittar vi på film i soffan och somnar alltid innan midnatt. Jag har ett socialt liv numera, det är inte stort men det finns till skillnad mot förr när jag var oerhört ensam. Med småbarn blir det tyvärr lätt så att man gör saker själv med sina vänner och så stannar den andre hemma med barnen. I våras lät vi ju barnen vara på dagis och tog ut en semesterdag bägge två. Det börjar bli dags för det igen. Typ imorgon. Gärna med tillhörande middag på kvällen (mooormooor, kom hit).
Nu ska jag tjata om det lite grann. Inatt drömde jag nämligen att vi skilde oss och det är det sista jag vill. Även om drömmar sällan handlar om något annat än en själv så vaknade jag imorse med en känsla av att vi håller på att gå ner i ett grått träsk. Jag älskar verkligen min man, han är min drömman och stora kärlek. Inte ska vi slösa bort så stor kärlek på en grå vardagssörja?