tur då
Nu ligger bägge barnen och sover i vår säng, storkillen grinar när han vaknar för att han har så ont i örat och i halsen. Tur att vi kom iväg och fick penicillin. Imorse kände jag mig lite löjlig som inte kunde vänta ut och se om det blev bättre eftersom "vi ska bort och vi inte kan åka om barnen är sjuka". Vår husläkare är världens bästa, vi går kvar hos honom fast vi har flyttat. Jag är skraj för att han någon gång ska säga, gå till er egen distriktsläkare, jag har 2000 pers att ta hand om (för det har han). Jag har aldrig fattat hur det där funkar, med husläkare. Får man, eller får man inte välja. När vi flyttade hit fick vi ingen info om vart vi hörde, bara ett brev från en privat vårdcentral att vi var välkomna dit om vi ville. Hmmm, jag har bara träffat två vettiga läkare på vårdcentralerna i hela mitt vuxna liv, jag har en av de två nu, aldrig i livet att jag byter om jag inte måste.
Kommentarer
Postat av: lilla ego
Säg ingenting själv, gå kvar så länge de inte säger något! Så gör jag. Bra läkare håller man hårt i. Och åker gärna en extra bit för.
Postat av: adrenalin
Jag säger inte ett knyst! Det är en omväg som är värd besväret.
Postat av: adrenalin
Alltså, för att klargöra, han är ingen mes som skriver ut vad man vill. Det som är grejen med honom är att han verkligen engagerar sig, han verkar vara genuint intresserad av sitt jobb. När min man fick en bit av hornhinnan avriven gick han ut i väntrummet och hämtade mig för att jag skulle se hur häftigt det såg ut med kontrastvätskan som man lägger i ögat för att avgöra hur stort såret är. Sonen har fått lektion i vilka ben som finns i foten och hur ett strepto-test funkar. Han är bara så underbar!
Trackback