adrenalin

Jag vet inte om det är hormonerna som spelar mig ett spratt eller om det är något annat. I fredags var jag så nere och bara grinade hela kvällen, men igår började det kännas bättre. Idag mår jag riktigt bra och undrar hur i helvete jag någonsin ska få lust att börja jobba igen. Jag fattar inte hur jag ska få ihop avhandlingen, jag spaltade upp hur mycket jag har att göra, läsa 5 p i Uppsala i september, undervisa som adjunkt på fyra 10 p kurser och jobba ihop till minst två artiklar till. På fjorton månader. Med två småbarn. Vad ska jag göra? Hoppa av? När den största potentiella arbetsgivaren ska kicka 1300 pers. Det känns inte som någon vidare idé. Bli klar kanske kan fungera men jag ororar mig också för vad som händer sedan. Att göra post-doc utomlands går inte med två småbarn och en man som redan har sin karriär här. Göra post-doc hemma är snudd på omöjligt, dessutom måste man publicerat oerhört mycket för att ens ha en chans att få stipendier. Jag vill ha ett riktigt jobb. Ett där jag jobbar med det jag är utbildad för, dvs forska, och som jag trivs med. En OK lön skulle jag heller inte tacka nej till.