adrenalin

Jo, lite mer om det där med fruktan. När jag var liten var jag rädd för allt, även när jag inte skulle sova. Idag är jag fortfarande rädd för mycket, fast nu kallar jag det fobier. Spindelfobi, ormskräck, klaustrofobi, döda fåglarfobi, dödsångest, konstant rädd att bli lämnad, rädd att det ska hända något med barnen, rädd att misslyckas, rädd att lyckas, bilskräck, blodskräck, sprutfobi, you name it, I have it. Nu när jag funderar mycket på min ilska så kommer också fruktan fram. Jag har länge undrat vad jag försöker skydda med min vrede. Men ilskan går djupare än så, under ligger fruktan och skräck. Shit, det är så svårt att stå upp för sig själv, lyssna innåt och skydda sig själv genom att sätta upp gränser. För mig är det snudd på omöjligt. Min transportsträcka är så lång. Om någon föreslår något säger jag ofta ja direkt för att jag vill vara omtyckt, sen kan jag ligga vaken halva natten för att jag käner att jag egentligen inte vill. Fast det finns två personer jag vågar säga nej till, min man och min bästa vän. Eftersom jag vågar säger jag ofta nej direkt till allt de föreslår, sen känner jag efter och om jag vill så ber jag att få ångra mig. Ska fundera lite mer på om det finns fler jag vågar säga nej till. Kanske uttrycka mig så här: Jag måste få tänka efter, kan jag ringa upp dig.

Jag vill sluta vara rädd och så explosivt arg, men det är inte gjort över en natt.

Nu ska jag vila, familjen är ute och jag mår skräp. Att ta hand om sig själv och vara snäll mot sig själv är inte heller det enklaste.