adrenalin

Tittade på hur arbetsmarknaden ser ut inom mitt område. Idag finns inte ett enda jobb i hela landet ens för en disputerad person med arbetslivserfarenhet inom mitt specialområde. Varför i hela fridens namn blev jag inte läkare istället? Nu har jag gått på högskolan sedan höstterminen 1998 och kan fortfarande inte få ett jobb. Sinnessjukt. Hade jag utbildat mig till läkare hade jag varit klar nu samt hunnit jobba ett tag. Fast just det, jag gillar ju inte att ta hand om människor. Och blod tycker jag inte heller om. Livrädd för att se lik är jag med. Hmmm, det var ganska mycket som gjorde att jag inte ens försökte söka läkarprogrammet. Jag hade nog inte kommit in heller. Men jag vill gärna tro att det hade kunnat gått. Det känns liksom skönare så. Jag får nog jobb så småningom, det löser sig.