adrenalin

Eftersom jag är fullständigt anonym kan jag skriva det som faller mig, följande inlägg kommer att handla om kiss. När jag var liten pinkade jag på mig när någon kittlade mig, kunde inte skratta och hålla mig samtidigt. Som vuxen blir man tack och lov inte fasthållen och kittlad så ofta så jag vet faktiskt inte om jag skulle kissa på mig ifall någon kittlade mig tillräckligt länge. Däremot vet jag att om jag får ett hysteriskt skrattanfall och blåsan är tillräckligt full, då slinker det ut en skvätt hur mycket jag än håller emot, mycket pinsamt och jobbigt. Efter att jag fick lillplutten märker jag att det blivit värre, detta trots intensiva knipövningar. Gode gud, bara inte någon får för sig att kittla mig...
Nu är jag i sjunde månaden, har knipit som en jäkla galning i flera månader och kan ändå inte hålla tätt om jag nyser. Om jag nyser, som en liten kisstant, var ska detta sluta? Jag tror det heter ansträngningsinkontinens, och är väl inte helt ovanligt när man närmar sig slutet av graviditeten. Men jag nojar inte för resten av den här tiden, jag nojar för resten av livet, jag vill inte vara 30+ (jag  blir 36 nästa år, så okej då, 40-) och behöva inkontinensskydd. Om jag visste att kejsarsnitt skulle garantera att min bäckenbotten inte blev i sämre skick skulle jag fanimej begära det. Kan man ange det som skäl, "pat. önskar snitt för att slippa bli inkotinent." Skulle inte tro det.