adrenalin

Jag har paus, skolkar alltså inte. Provade en tröja från graviditet nr 1 häromdagen. Det var min finaste då, som jag bara använde när jag skulle vara fin. Herregud, det ligger en till sån i garderoben. Dyra, fina tröjor. Tantiga skulle jag vilja säga nu. Det var ett så stort ansvar att bli mamma, jag ville se ut som de präktiga mammorna på polarn och pyret. Jag ville absolut inte att någon skulle döma mig utifrån mina kläder och se att jag egentligen var en trashig pundarunge från förorten. Så sorgligt att jag får tårar i ögonen när jag tänker på det. Jag lyckades t o m få min snälle man att köpa ett pärlhalsband åt mig!!! Jag har inget emot pärlor, men det är verkligen inte jag. Det är förvisso svarta pärlor, men ändå. När vi kommer till byxorna är det också komiskt, svarta jättebrallor som jag inte ens vill ha på mig den här gången. Jag spar ett par till elefantstadiet på slutet, men det är av praktiska skäl, jag tänker inte köpa ett enda grav-plagg till nu, det får vara nog.

Jag känner mig nog säkrare på mig själv nu, är inte lika rädd att någon ska döma mig efter mina kläder. Vet inte vad det beror på, antingen så är jag helt enkelt lite självsäkrare, eller så kanske jag vågar stå för vem jag egentligen är och behöver inte gömma mig bakom någon annans kläder längre. Föräldraskapet sitter ju liksom inte i om man har en t-shirt från POP för 395 spänn eller om man har en från HM för 99.

Pärlorna då, de ska jag nog trä om och blanda med några andra coola pärlor, så behöver de inte ligga ensamma i en låda och ge mig dåligt samvete utan jag kan ha dem om halsen istället, det var nämligen en verkligt fin kärleksgåva.