adrenalin

Vi var på ultraljud imorse, ultraljudssköterkan var väldigt pedagogisk och förklarade allt så noga. Bebisen är förvisso liten, men den är inte för liten och har en egen tillväxtkurva som den följer. Vi ska alltså inte vara oroliga, och jag kände nog att oroskänslan släppte med alla lugnande besled om rätta fostervattenmängder och så vidare.Det här ultraljudet var nog i sig lite onödigt eftersom barnmorskan redan innan mätt (på det vanliga besöket) och sett att magen växt sedan senast, men kontrollfreaket i mig var oerhört tacksam ändå. Dessutom fick jag ställa frågan jag ville ställa men kanske ändå skäms för, den med hjärnskador och kolli. För det är vad jag fruktar näst efter döden. Svaret var att det finns ingen anledning för sådan oro och det var skönt det med. Jag firade med en bulle och en liten slurk kaffe. Det kan inte bero på kaffet, men jag tänker ligga lågt med konsumtionen ändå, fast idag var det omöjligt att avstå, jag har sovit så grymt dåligt i natt. Nu ska jag jobba häcken av mig, så att det blir kväll och jag får träffa min lilla och underbara familj igen.