adrenalin

Min gaoda vän är nu disputerad och kan titulera sig doktor. För egen del känns vägen dit omöjligt lång just nu. Ska träffa handledaren på onsdag, min biträdande följer med. Undrar vad de två har kucklat ihop. Vet inte vilken approach jag ska ha på mötet, men det är ett stort allvar i situtionen det har jag förstått efter att ha fått hintar av min biträdande handledare. Gissa om jag är orolig. Det borde vara jag som styr det här mötet, men just nu känns det som att jag inte vet vad jag vill med min akademiska karriär och jag blir helt utlämnad till deras nåd. Har haft svårt att ta tag i saker som gäller mitt jobb överhuvudtaget, får ta konsekvenserna av det nu med uteblivna resestipendier. Suck, jag ska ta mig i kragen, men jag vill ju bara ligga på soffan och vila...