adrenalin

Uppkörda i ottan hastade vi iväg med vår pepparkaksgubbe till dagis, blev bara putta på varann en gång trots pressat schema. Mötte upp med pepparkaksgubbens mormor som inte kan läsa av en enda vibb i hela världen. Pepparkaksgubben var aslycklig och hur uppe i varv som helst, har aldrig haft en enklare påklädning någonsin. Väl på dagis kom efter en evig väntan alla lucior, tärnor, tomtar, pepparkaksgubbar och en ensam flick-stjärngosse och sjöng för oss. Pappan var mycket stissig, fick inte en enda bild av lillkillen som hela tiden stod skymd bakom pelare och lucior. Men han sjöng. Pepparkaksgubben alltså, pappa pepparkaka brottades med andra pappor som illvilligt petade honom i sidan för att få komma fram med sina videokameror. (Detta väckte ont blod). Det var skönt att se näsan på sin lilla kille sticka upp medan han sjöng för allt han var värd i sitt livs första luciatåg. Tår i ögat på mamman. Och en kvist i ögat med för den delen. Sedan bjöds det på pepparkakor och lussebullar innan alla var tvugna att pipa iväg till sina jobb. Utom jag som ska lägga mig och sova en stund. Sex timmar blev det i natt så det är lite minus på kontot här och jag vågar inte riskera sovmässig undernäring ifall det blir förlossning snart (skulle inte tro det).